onsdag 16 februari 2011
Elever i behov av stöd
Idag rapporterades i media om det alarmerande stora antal anmälningar som Skolinspektionen har fått ta emot det senaste året angående elever som inte kan och/eller inte får gå i skolan!! Det handlar om elever med så stora och/eller komplexa stödbehov så att huvudmännen inte har kunnat erbjuda studiemöjligheter och normal skolgång! Det låter helt orimligt på alla sätt! I radionyheterna berättades att flera kommuner finns bland Skolinspektionens anmälningsärenden i denna fråga. Jag hoppas att inte Kumla finns med! Visserligen har vi "hemmasittare" och elever med stora stödbehov men jag hoppas att vi anstränger oss till det yttersta för att ta vårt självklara ansvar för dessa elever. Vi kan inte ens skylla på brist på resurser! Elevers stödbehov skall tas på allvar och prioriteras högt. Vi kan heller inte skylla på att vi inte har medarbetare som kan ta hand om dessa elever och ge dem stöd. Alla lärare har uppdraget att arbeta med alla elever. Vår skola är ingen sorteringsskola och vi kan inte välja bort elever och hävda att "någon annan" får ta ansvar för dem. Vi kan aldrig någonsin frånhända oss ansvaret i verksamheten för elever i behov av stöd.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
onsdagen den 16:e februari 2011
SvaraRaderautdrag från min blogg evacharlotta.blogspot.com
Att inte orka komma till skolan……
Att inte orka komma till skolan……
Alltfler barn avstår rättigheten –skyldigheten att få undervisning. Frågan är varför man avstår/väljer bort det som vi andra tar som självklart. Som familjehemsmamma och studie- och yrkesvägledare har jag försökt att förstå vad som rör sig inom de barn som inte kommer till skolan.
Min övertygelse är att det finns nästan lika många skäl som det finns barn som sitter hemma. Det intressanta är om man kan hitta några likheter. Finns likheter, kanske vi också kan ”mota Olle i grind”.
De barn jag som familjehemsmamma träffat, har alla upplevt sig som avvikande. Det betyder inte att de ytligt sett varit avvikande. Däremot har man haft erfarenheter som gjort att man inte känt sig som en del av den tonårsvärld kamraterna befunnits sig i. Skillnaden kan ha varit erfarenheter i sin biologfamilj som på något sett gett barnet en känsla av skam och att vara annorlunda. Barn som lever i en miljö som inte ger möjlighet till stimulans och utveckling, känner också en rädsla för att agera socialt fel i skolan. För att slippa situationer som man då känner ångest för väljer barnet bort, i det här fallet skolan. Man gör det först vid enstaka tillfällen och utvecklar sedan ett flyktmönster som alltmer tar överhand.
Om vi vuxna, föräldrar, familjehemsföräldrar och alla i skolan inte lyckas fånga barnen innan mönstret etablerats har vi en lång och svår väg för att hjälpa eleven tillbaka. Barnets känsla av utanförskap ökas ytterligare på under en hemma period. Sättet att lösa det obehagliga har fungerat och etablerats. Någon positiv vinst av att återvända upplever inte barnet kortsiktigt.
Därför är varje dag ett barn uteblir från skolan ett nederlag för oss vuxna, skolan och samhället. Varje barn har rätt att få det stöd och den delaktighet som behövs innan ett hemmasittarbeteende blir en utväg.
"Vi kan inte ens skylla på brist på resurser! Elevers stödbehov skall tas på allvar och prioriteras högt. Vi kan heller inte skylla på att vi inte har medarbetare som kan ta hand om dessa elever och ge dem stöd. Alla lärare har uppdraget att arbeta med alla elever".
SvaraRaderaAntalet elever med stora behov har ökat, till det behövs fler resurser, enkel matematik annars kommer lärare att gå in i väggen. En kille eller en tjej som har en egen dator med stort behov av hjälp, en elev som har svårigheter och behöver hjälp, den får inte den hjälpen den behöver om inte en lärare får extra stöd i form av en pedagog till som hjälper till med den, dem, som har så stora behov och behöver tid för att ta in.. Många lärare försöker vända ut och in på sig och ge mkt tid till en elev med stora behov, eller fyra i en klass, ge feedback på det den/de arbetar med, då tar det inte enbart fem minuter, och under tiden så finns det kanske 23 andra som behöver hjälp, vill bli sedda och i den gruppen av 23 st. Detta kan inte en lärare lösa själv och tyvärr är det så på många skolor. Fram med resurser, utgå från eleven så den får det stöd och den hjälp som behövs. Mer pedagoger utifrån de behov som finns.