torsdag 3 februari 2011
Jobba inte 200%!
I ett inlägg häromdagen var det en anonym skrivare som menade att vuxna i verksamheten varken har tid att läsa eller svara på min blogg, beroende på att man antagligen jobbar 200 %. Då skulle jag omedelbart ge rådet: Ta på en gång kontakt med ansvarig chef för samtal om nödvändiga prioriteringar i tjänsten och be att få uppdraget förtydligat! Det är ett sätt att ta både sig själv och verksamheten seriöst!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Anonym men helt ny här och inte den som skrev ang att arbeta 200%.
SvaraRaderaJag tycker inte det är konstigt att du inte får svar på den här bloggen, men jag kanske har fel, det kanske kommer.
Du skriver om tjänande ledarskap, skriver om att se över sin tid för att ta sig själv och sitt uppdrag på allvar.
För det andra, finns det någon lärare som kan säga att den inte arbetar övertid och just i det här yrket där man är en tjänande pedagog, för vi måste se till att det rullar, vi vill göra vårt yttersta för elever. Vi VILL.
För det första-tjänande ledarskap, vad blir lönehöjningen i år? 1.5%.
Det är så man ser på ledarna i skolan som har Sveriges ungdom i sin hand varje dag och arbetar idag mer än någonsin med allt från sina ämnen till att finnas socialt för de unga idag.
Jag tycker politiker och även ledare ska se förändringen som har ägt rum de senaste åren, hur stor arbetsbördan har blivit.
Ta och vikariera heltid i tre månader för att få en inblick i arbetet. Vi är många som brinner för vårt yrke, brinner för barn och ungdomar, har valt detta yrke men som idag håller på och tappar kraft då arbetsbördan ökat, ökat och ökat, behoven har ökat, vi lever i en tid då allt accelererat så snabbt, ungdomar idag är underbara men också enormt krävande av uppmärksamhet, har stora behov och vi är många som har börjat uppleva att yrkesvalet heller inte ger den lön man förtjänar för den arbetstid man lägger ner.
Jag hörde att du, Mait Valdero är sjukskriven?
SvaraRaderaOch andra i ledning är också sjukskrivna.
Hur står det till egentligen?
Kanske på sin plats att erkänna att det är tungt och då kanske man kan ha en aning om hur det är på plats-dvs ute i verksamheten.
Dock krya på dig, er!!
Det önskar jag också arbetskamratersom är sjukskrivna, duktiga lärare som gett ut hur mycket som helst, för elevernas skull, till en punkt då tröttheten, stressen, inte känna att man räcker till trots att man försöker se alla möjliga lösningar på situationer, tog över.