Ja, julen gick ju snabbt förbi och här är åter vardagen! Dock med en gnistrande vintersol utanför fönstret!
Efter förmiddagens samtal med ett par föräldrar och en rektor inser jag hur mycket varje enskild medarbetares insats, bemötande och förmåga till positiv kommunikation betyder för graden av kvalitet som brukarna upplever i vår verksamhet.
Dessutom ringde en journalist på förmiddagen och jag fick återigen en fråga om vikariestoppet och om vi egentligen inte har för lite pengar i verksamheten. Jag svarade att vi kan ha för lite eller för mycket pengar, men uppdraget är att använda de resurser vi faktiskt har på bästa sätt. Och vad är då resurser? Ja, inte bara pengar! Vår attityd och vårt förhållningssätt - både som ledare och medarbetare - är nog så viktiga resurser (och kvalitetsindikatorer) oavsett hur stor ekonomisk ram vi har. Därför hänger attityd och förhållningssätt så nära samman med kvalitet. Upplevd kvalitet. Av brukarna upplevd kvalitet.
Längst ut i kedjan har vi mänskliga resurser med en fysisk och mental ork som ev. är begränsad? Som ledare för dessa medarbetare är min attityd att alla gör sitt yttersta för att upprätthålla kvalitén! Men någonstans finns kanske en gräns...? Kumla växer och antal barn/elever, alla med individuella behov att möta, ökar kontinuerligt... Är vi för nära den gränsen?
SvaraRaderaPersonal gör säkert sitt bästa i den konkreta situationen, det är min upplevelse. Är ofta imponerad över enskilda anställdas engagemang och oegennyttighet! Men måhända att man genom förändrade arbetssätt kan nå högre kvalitet?
SvaraRaderaMed ett tydligt ledarskap, styrning och stöd tror jag att vi kan nå ett steg till. Kanske att de som är längst ut i kedjan då kan få ny energi? Ibland är man fast i åldrade tänkesätt.
Håller med om att ny energi kan tillskapas om arbetsorganisation och sätt att tänka utmanas med jämna mellanrum. Det är en balansgång. Men jag tror också att "morötter" (i någon form) underlättar, kanske speciellt i svårare tider...
SvaraRadera